IKEA = Porrigt!
Tack! Tack! Tack!
Min käre mor ringde mig för ca 20 min sen. Hon har hittat Nelson. Han är ok, hon gråter jag gråter. Nu vill jag bara att båda ska komma hem. 92756 stenar har precis släppt från hela min kropp känns det som.
Ny Tee!
(klicka på bilderna)over and out
Yeah! och Aaaw.....
Och dagens Aaaaw är att mamma fortfarande sitter fast uppe i ljusta utan framgång med att hitta Nelson....:'( GE MIG MITT BJÖRNBARN!!
Mamma!
Min mamma fick för sig att åka upp till funesdalen ons- fre vilket är lie nice :) Så jag förberädde mina tre ensamma-hemma-dagar med att inhandla massa pepparkakor, skummtomtar och annat nice to have home. Jag skulle ha 3 välbehövda mamma-och-Nelson-fria dagar utan spring, bit, tjat och gnäll, Yeah! Men så fick jag ett samtal vid ca 17.30 idag på väg hem från Lina där mamma ringer och berättar att hon har voltat med bilen och i volten så hade alla bakrutor pajjat så att våran snart ettåriga valp hade åkt utgenom bakrutan och löpt in i skogen av ren chock. Notera att det här skedde ca två mil norr om bollnäs= 2 mil om absolutley freakin nowhere. Som tur va (!!!)så hade mamma inte skadat sig så det var ju en änglavkt som hette duga. But still, bilen är bara att skrota och min bebis är bortsprungen i en skog någonstans väldigt långt bort.....och här sitter jag. Jag började fantisera om de hämskaste sakerna som kunde hända stackars Nelson, typ att han blev uppäten av en björn eller nått. Men Maja tröstade mig med "Det är ju inte så stor risk eftersom han ser ut som en björn själv", och det är ju faktiskt nästan sant.. :) Så jag har släppt det nu. Han nosar sig säkert tillbaka i sina egna spår, fast inte ikväll för han är mörkrädd. (gulle) Men mamma är ute med ficklampa och letar fortfarande och om jag känner henne rätt så ger hon inte upp för än hon går i sömnen.
3 dagar av total relax, HA, det kan du ju bara fetglömma! Jag kan inte relaxa för en mamma ringer och säger att hon har kommit fram till funesdalen och att hon har Nelson med sig.
P.s Maja du är fantastisk för att du åkte raka vägen hem till mig och var här med mig. d.s
Kom hem
Men va fan.
Jag tröstade mig med en havreboll och en varm kopp med chai te när jag kom hem blöt och ynklig.
Ge mig lite snö, jag vill åka pulka och kasta snöbollar nu jue!
Höstjacka A la Wictoria.
Helg.
Efter i helgen kan jag helt ärligt säga att jag har gått 11 tunnebanestationer i högklackat. Aj aj aj. Jag och Johanna var på väg hem från stan i fredags kväll när jag kläckte den hurtiga ideén att vi skulle gå hem! För tidigare den kvällen hade vi gått från teckniska högskolan till odenplan, och det gick ju vägen. Men vi var vid hötorget när jag kom på ideén. Så i mina leopard pumps och Johannas svarta började vi gå gå längst sveavägen. Vi stannade vid ett schleven vid odengatan och köpte varsin GB sandwich pepparkaka och jag köpte en stor cookie! Vid fridhemsplan träffade vi en upprörd Mickan vid en korvkiosk som hade fått ta hand om en jobbigt snubbe på kryckor vi tyckte synd om henne ett tag men sen var vi tvugna att fortsätta, klockan var ju typ 2 halv 3. Vid kristineberg/ tranebergsbron hade vi så ont i fötterna så att inte änns Michael Jacksons "beat it" kunde få mig på bra humör! Vi Alviks torg kom Kaj och hämtade oss i taxi och körde våra stackars ömma fötter hem. Så om man räknar bort vägen efter tranebergsbron så hade vi väldigt kul! Vi hade hela tiden Ipoden med skön musik som höll oss på lite väl bra humör eftersom vi sjöng med ganska högt och fult ;)
Tack för promenaden Jossan! Nu har jag motionerat för tre veckor framöver! 
Lördag var också väldigt trevlig, Då var vi ett gäng hemma hos Johanna och sjöng sing star och drack vin, och lite öl. Och Johannas några år äldre bror fällade skönaste komentaren/ dissen till sina kompisar (jag satt ute på verandan med Maja och råkade höra)
"Ja vi kan ju vara här..... Men det låter ju förjävligt.."
Jag antar att jag kan glömma idol 2007 :)
Första inlägget.
Jaha ja. Då har man skaffat sig en blogg. Lite dubbelmoral från min sida eftersom jag tyckte att det var oskönt och töntigt att blogga, men nu har det gått ett tag sen "blogg-hysterin" var och jag har vel slutat bry mig. Det var när min vän Lina skaffade sig en blogg jag tänkte att jag också minsan kan ha en.
Men men, välkommen till "A la Wictoria" för er som undrar heter jag Wictoria i mellannamn och är himle stolt över det faktiskt! :) Jag går andra året på ett designgymnasium med inriktning textildesign. Mode och design är någon som alltid har intresserat mig, jag sydde kläder till mina dockor när jag var liten och började göra kläder till mig själv så småningom (det var dock inte kläder jag kunde ha på mig in public eftersom jag limmade ihop vissa sömmar när jag blev otålig) men men själva grejjen är att det alltid har varit ett stort intresse. Förutom en väldigt ohärlig period i typ 8'an när allt verkade släppa, men jag kan ju trösta mig med att de flästa jag känner har vart eller är (?!) i en sådan period, och det går ju över efter ett tag (i de flästa lyckliga fall, hehe).
Det var nog allt för stunden!