.

Nu blev det lite jobbigt igen..? Fick sms av den här människan som jag tänkte lägga lite bakom mig, men nu vet jag inte riktigt. Vi får la se.
Dagens klapp på axeln är ju från i helgen när jag gav mitt nummer till världens snyggaste busschaufför, haha. This is how it happened:
Jag får springa till 1an och hinner preciiis, världens snyggaste busschaufför säger: "Det där va bra gjort!"
Jag flåsar fram ett "tack". världens snyggaste busschaufför säger: "Nu kan du äta lite extra julskinka;)", och jag flamsar fram: "Så här mycket har inte jag tränat på ett helt år!". Hmm varför jag sa så vet jag inte riktigt, jag har tränat mer än så det här året..
Sen sätter jag mig och får tillslut tillbaka min normala andningsrytm, samtidigt funderar jag på om jag ska ge världens snyggaste busschaufför mitt nummer, han är ju trots allt världens snyggaste busschaufför? Precis min typ! Svensk, mörkhårig, halv-långt hår, lite vågigt och bakåt. bruna ögon och snygg, typ 25. Jag tror att han var lång också, kunde inte riktigt bedöma eftersom han satt ner..:) Så nu till nästa dilemma; Hur ska jag ge världens snyggaste busschaufför mitt nummer..? Och på vad..?
Jag hittar lite gamla visitkort jag fått på krogen och en bläckpenna från sandhamn, river bort namnet på nån man som jobbar på nån firma och kladdar ner mitt nummer och namn. Ok, bra löst. Men vad säger man då?
"Eh här e mitt nummer för jag tycker du är världens snyggaste busschaufför" eller "Du, jag i ett tomt bussgarage?"
Sen började jag fundera på vad han skulle svara och vad jag skulle svara på de, typ:
"här är mitt nummer"
"A fast jag har flickvän"
Ja vafan säger man då...? "okej, men ring när ni har gjort slut då?" amen ni fattar... Så jag tänker ut en massa aslökiga lines och funderingar på vad han kan vräka ur sig. Sen slår det mig; Hur ska jag göra sen? När han har fått mitt nummer, måste jag springa för att hinna av eller ska jag gå fram i god tid och sen stå och vänta vid dörrarna tills jag är framme vid rätt hållplats..? Man måste ju göra någon snygg avstigning, eller? 
Det slutar med att jag går fram till honom vid rätt hållplats säger: "Du kan ju ringa om du vill ta en fika nån dag" ler och går av där fram. Jag hör att han säger "A schysst, tack!" bakom mig, sen stängs dörrarna och jag ler med hela kroppen över vad som precis hände.

Jag tycker det är så himla ofta man ser folk som man blir helt stum av och aldrig gör nånting åt det. Så ett stort steg för mig och jag hoppas det smittar av sig på er!
Nu är det bara att vänta och se om han hör av sig, jag kände mig faktiskt rätt snygg dagen till ära! ;)
Gick hem till Sophie och berättade stolt:)

Helgen med Sophie och Magic mat