.

Idag smög jag in på Johannas blogg och fick en nostalgikick! Hon skrev: "Var livet lättare när man var femton?" fast egentligen var det rubriken som framkallade alla dessa känslor, den löd "När jag var femton år." Samtidigt som jag läste de här 5 orden tillsammans kom det som en tsunamivåg av känslor och gamla minnen från den tiden man var 15-16 och livet var relativt lättsamt och skönt. Nu så här kommer man ju bara ihåg alla roliga och härliga saker eftersom det är så hjärnan funkar, men när man tänker efter noga så kommer även den här ångesten, längtan efter att få bli "stor" och accepterad, gå på krogen, och få ta studenten. Allt sånt som kändes så långt bort. Sen har vi ju även attityden och självkänslan ala 15 år:) Som kanske inte alltid var på topp.

I alla fall, jag kommer ihåg 15-16 som en bra tidsepok i mitt liv, särskilt nian som fortfarande är den bästa tiden i hela mitt liv. Den tiden spenderade jag i Södra Ängby skola och på Martins/Henkes/åallaandras hemmafester. Då hade man blivit lite för stor för att hänga med häxa i ljudarn och för liten för att klubba ute. Men samtidigt så gjorde inte det så mycket för vi hade vårat stora coola gäng som alltid hängde ihop, och gjorde saker tillsammans. Jag hade börjat jobba och kunde unna mig saker utöver studiebidraget som då inte räckte så långt.

Alla dessa cafébesök då man fick röka inne (På Kofí Birger Jarlsgatan slet jag och Bellis ut många stolar), Sommarlovs dagarna som spenderades nere på ängbybadet och sommarnätterna på någons altan med (om man hade lite tur) några öl. Jag kommer speciellt ihåg en kväll/natt hos Bellis när hon bjöd till med lite fest. Och senare den natten/ morgonen satt jag, Bellis och Micke kvar på hennes altan och snackade och fyllde en stor kruka med fimpar (som vi glömde tömma ur..) Härliga tider.

Och nu sitter man här på en ledig dag och pluggar i skolan, men å andra sidan så är inte studenten så långt borta längre.